KLÄDSEL I JÄMTLAND OCH HÄRJEDALEN
Förändringar under perioden 1750 till 1850

Kort sammanfattning av Ulla Oscarsson, Jamtli

Sättet att klä sig har ständigt varierat. Det går modeströmmar genom dräkt-historien som påverkat människors smak då liksom nu. Att folk klätt sig lite olika i olika bygder har många orsaker: i konservativa områden har man längre hållit fast vid ett äldre dräktskick än i modernare trakter. Den välbärgade forbonden som gjorde resor till Levanger och Stockholm försåg sig med det som modet föreskrev i städerna.
Till vardag klädde man sig enkelt, eller i avlagda äldre f d finplagg. Vid hög-tidliga tillfällen visade man upp sina allra vackraste kläder.
I än högre grad än idag signalerade kläderna saker om sin bärare. Plaggen berättade om man var gift eller ogift, sa något om bärarens välstånd, om det var vardag eller högtid, var man traditionsbunden eller modern osv.

Trots alla möjligheter till variation kan man teckna en bild av ett antal stora förändringar i sättet att klä sig under 100-årsperioden 1750 till 1850:

Mitten av 1700-talet, barocken påverkar
Kvinna. Enfärgade vida kjolar i ylle. Kjolar i kläde och satin förekom, men var mycket dyrbara. Livstycken snörda genom maljor och med stort skört. Schagg användes till högtid. Förkläde av ylle eller linne, vid högtid rask (vaxat ylletyg). På huvudet linnehatt eller stor mjuk bindmössa av sammet eller siden. Sydda vadmalsstrumpor, gärna röda.

Man. Knäbyxor av skinn eller ylle med smal lucka fram. Lång väst med skört. Samma tyg i rygg- och framstycke. Tröja med samma utseende som västen och stora ärmuppslag. Skjorta av lin eller hampa med sprund fram. Mjuk hatt på huvudet. Sydda strumpor och grova skor eller kängor.

Slutet av 1700-talet, rokokon påverkar
Kvinna. Enfärgade svarta eller röda kjolar. Bredrandiga kjolar blir populära. Köpetyger som kalmink och kamlott är åtråvärda och kopieras gärna. Livstycket knäpps med hyskor och hakar och får något mindre skört än tidigare. Kattuner en nymodighet som används i förkläden, bindmössor och halskläden. Allt fler skaffar sig sidenhalsdukar.

Man. Skjorta och byxa liksom tidigare, men byxans lucka blir bred. Västen blir kortare och förses med ståkrage. Stor materialrikedom i västarna! Tröjan följer västens utseende. Strumporna är stickade och skorna nättare. Stickad luva till vardags och hög hatt vid högtid.

En nyhet från 1790-talet är kapprocken (ytterplagg med axelkrage/pellerin) som bärs av både man och kvinna.

Början av 1800-talet, empiren påverkar
Kvinna. Smalrandiga tyger populära. Kjolarna är hellånga. Livstycket blir mindre och mindre för att markera den höga livlinjen. Särken blir alltså synlig mellan kjollinning och livstycke. Överdel och nederdel ersätter särken. Den stickade tröjan och den korta livtröjan kommer i bruk. Förklädena är stora och gjorda i smalrandigt ylle, bomullsbatist eller kattun. Bomullshalsduken blir allt vanligare. Bindmössan något mindre än tidigare och stycket ökar i storlek i motsvarande grad. Stickade strumpor är modernt. Skor av pumpstyp.

Man. Skjortan sys av linne eller bomull. Ett fastsytt förslag döljer skjortans sprund. Västen är mycket kort, har hög krage, stolpfickor och har från 1830-talet rygg i enklare tyg. Tröja bärs då alltid över västen. Halsduk av siden eller bomull. Stickad luva, kaskett eller hög hatt. Knytskor.

Mitten av 1800-talet, nyrokokon påverkar
Kvinna. Det lösa livstycket sys ihop med kjolen till en livkjol. Så småningom sys ärmar på livkjolen och klänningen har skapats. Sprundet finns i vecket fram och döljs av förklädet. Mot periodens slut försvinner förklädet i högtidssammanhang. Bindmössan blir mycket liten och stycket är stort. Halsduken är fortfarande modern.

Man. Bomull är nu det vanligaste skjortmaterialet. Västen når ned till midjan och har gärna schalkrage. Stor variationsrikedom i västtygerna. Långbyxor och jacka av samma material, gärna mörkt ylletyg. Bonjouren gör sitt intåg. Kostymtänkandet börjar. På huvudet gärna skärmmössa eller hög hatt.

1930-tals dräkter (pdf)

Facebook Twitter